Problemet är inte problemet utan lösningarna

Det som hörs i debatten är att vi inte vågar prata om ”problemet”. Problemet ska då gälla invandrare.

Alla människor vill må bra och leva ett värdigt liv, ibland blir det inte så. Krig, förtryck, olyckliga omständigheter leder till att invandrare såväl som infödda svenskar blir marginaliserade och hamnar i arbetslöshet, hopplöshet, missbruk som kan leda till att en del dras till gäng och brott.

Utslagning och sociala orättvisor är en bidragande orsak till att människor söker sig till den organiserade brottsligheten, gäng eller lever vid sidan av samhället.  Receptet är mindre utslagning och mer möjligheter för alla människor att få känns sig behövda på arbetsmarknaden och i samhället.

Det är inte sant att vi inte kan prata om problem i Sverige. Vi har en integrations- eller mer vedertaget idag en mångfaldspolitik som ständigt tar upp frågor om marginalisering, bättre integrering, utbildningar för att ge fler människor möjligheter på arbetsmarknaden.

Det rasister menar när de säger att vi inte talar om problemet är att vi inte talar om deras recept på lösning som är att alla som inte ”lyckas” och som inte är infödda svenskar ska kastas ut och att fler inte ska få invandra. För att ge dessa argument legitimitet fokuserar rasister på brott som en del invandrare begår och det skulle då berättiga till att de ska utvisas och vara en anledning till att fler inte ska få komma hit.

Det vore som kvinnor skulle ta upp att vi känner en kvinna, eller någon vi känner, känner en kvinna som utsatts för dålig behandling, brott eller våldtäkt av en man och då ska vi hata ALLA män och skicka ut dem till en öde ö, eller? Män är klart överrepresenterade när det gäller brott, ska vi se dem alla som en potentiell samhällsbelastning och samhällsfara?

Självklart inte! Och vi ska arbeta för ett Sverige där människor kan leva tillsammans, oavsett ursprung och kultur.

Du har makten i din hand

Näringslivet styr allt. Men också globala ekonomin. Det  finns två områden där varje val vi gör har en direkt påverkan och det är inom miljön och som konsument. Om jag inte slänger skräp i dalen där jag bor, om jag inte låter bilen gå på tomgång, sopsorterar men också köper produkter som inte lämnar rester, bidrar jag direkt till en bättre miljö. Som konsument kan jag välja att inte sätta mina barn i privata skolor och istället bidra till att den kommunala skolan förbättras genom att delta i föräldragrupper. Jag kan också välja att inte köpa produkter som är producerade under miljöfarliga och/eller dåliga arbetsvillkor. Du behöver inte känna hjälplöshet i en obegriplig omvärld. Du kan påverka. Många gånger ger en medveten konsumtion mer inte mindre pengar. Man handlar mindre och nyttigare. (att dricka vatten i stället för läsk - det är fantastisk att bo i ett land där rent vatten är så lättillgänligt)
När det gäller privata apotek. Jag kan själv räkna de gånger jag köpt medicin i mitt liv och de gånger våra barn behövt medicin. Naturligtvis finns det människor som behöver mediciner för att överleva och också för att bli friska men många, många köper vitaminer, huvudvärkstabletter, mediciner mot förkylning fast alla vet att det hjälper. Unna dig själv ett friskare liv. Du är värd det! Ät bra, gå lite längre varje dag och köp ingenting, nej ingenting du inte behöver. Ta makten över näringlivet. Konsumenten har alltid rätt!

Fattigdom gör mig arg

Så fort jag läser om fattigdom blir jag arg. Och på att statistik för länder buntas ihop. Som i Latinamerika. Latinamerika är en stor kontinent där länderna i Syd har utvecklats mycket senaste åren sedan de fått demokratier men länderna i centralamerika inte lika mycket. Guatemala är ett land som i fattigdom, mödradödlighet, undernäring och analfabetism kan jämföras med fattiga länder i Afrika. Men det är inte ett fattigt land i sig. Fattigdom beror nästan alltid på ojämnt fördelade resurser, transnationellas och nationellas företags hänsynslösa exploatering av naturresurser och människor. När EU-länder inte röstar för rätten till rent vatten misstänker jag att det beror på att de vill ha tillgång till vattendrag för att bygga vattenkraftverk.
Nästa vecka äger FN-konferensen om att minska fattigdomen rum. Jag har inte läst att Guatemalas ledare ska dit. Jag har inte ens sett att det ska bli en konferens i media i Guatemala. Guatemalas regering vill absolut ingenting och de flesta organisationer arbetar nu för att få till bra politiker på lokalnivå.
Vi måste bli mer medvetna i Västvärlden och pressa länder som har ojust fördelningspolitik att tänka om. Företag måste ta ansvar och när det kommer till politik kan omkringliggande länder kan inte mesa med dåliga ledare och klappa varandra på ryggen som Chavez gjort med Daniel Ortega i Nicaragua. Istället borde de jobba politiskt för att hela Latinamerika ska bli en jämställd kontinent.
Sen vill jag se kvinnosolidaritet. Vi vill inte se våra systrar dö när de föder barn, vill se friska glada barn växa upp med friska glada mammor och pappor som båda tar ansvar för barnens uppväxt och försörjning.
Jag välkomnar en debatt om fattigdom men att man går till djupet på det som orsakar fattigdom, dvs politiska och ekonomiska system och hur vi kan tillsammans nå en värld där alla har ett gott liv.