Problemet är inte problemet utan lösningarna

Det som hörs i debatten är att vi inte vågar prata om ”problemet”. Problemet ska då gälla invandrare.

Alla människor vill må bra och leva ett värdigt liv, ibland blir det inte så. Krig, förtryck, olyckliga omständigheter leder till att invandrare såväl som infödda svenskar blir marginaliserade och hamnar i arbetslöshet, hopplöshet, missbruk som kan leda till att en del dras till gäng och brott.

Utslagning och sociala orättvisor är en bidragande orsak till att människor söker sig till den organiserade brottsligheten, gäng eller lever vid sidan av samhället.  Receptet är mindre utslagning och mer möjligheter för alla människor att få känns sig behövda på arbetsmarknaden och i samhället.

Det är inte sant att vi inte kan prata om problem i Sverige. Vi har en integrations- eller mer vedertaget idag en mångfaldspolitik som ständigt tar upp frågor om marginalisering, bättre integrering, utbildningar för att ge fler människor möjligheter på arbetsmarknaden.

Det rasister menar när de säger att vi inte talar om problemet är att vi inte talar om deras recept på lösning som är att alla som inte ”lyckas” och som inte är infödda svenskar ska kastas ut och att fler inte ska få invandra. För att ge dessa argument legitimitet fokuserar rasister på brott som en del invandrare begår och det skulle då berättiga till att de ska utvisas och vara en anledning till att fler inte ska få komma hit.

Det vore som kvinnor skulle ta upp att vi känner en kvinna, eller någon vi känner, känner en kvinna som utsatts för dålig behandling, brott eller våldtäkt av en man och då ska vi hata ALLA män och skicka ut dem till en öde ö, eller? Män är klart överrepresenterade när det gäller brott, ska vi se dem alla som en potentiell samhällsbelastning och samhällsfara?

Självklart inte! Och vi ska arbeta för ett Sverige där människor kan leva tillsammans, oavsett ursprung och kultur.